ActNow - No.1

Idag lanserar Nya moderaterna kampanjsajten Juholts sedelpress.

På bara två månader har Håkan Juholt lovat bort 135 miljarder. Det är mer än en miljard för varje dag han har varit partiordförande, skriver moderaterna.

Polisen i Visby uppger nu på morgonen att ordningsläget under senaste dygnet varit mycket gott och att det inte finns något särskilt att rapportera från polisens sida.

Läkemedelsindustrins lobbyister är onekligen effektiva i sin marknadsföring av sjukdomar. Senaste bedriften är att ha ändrat förutsättningarna för svensk kriminalvårdspolitik.

Kriminalvårdsstyrelsen anser numera att brottslighet i stor utsträckning beror på en biologisk utvecklingsstörning som lätt kan diagnostiseras genom registrering av individens huvudrörelser vid dataspel.

Den ska för all framtid behandlas med narkotikaklassade preparat (metylfenidat/Concerta) trots att stora långtidsundersökningar (MTA och Raine) visat att preparaten saknar effekt och ger allvarliga biverkningar, skriver Lars Lundström på ledarsidan i Gotlands Folkblad.

Check this out on Chirbit

Ikväll var det tack och adjö från Maud Olofsson från scenen i Almedalen. En analys av hennes tal kan du läsa här i morgon förmiddag.

Analys av Maud Olofssons tal 2009 och 2010. 

Maud Olofsson drog det hittills lägsta antalet åhörare - 1 400 enligt polisens information.

Vem som reser sig upp, beredd att ta ledaransvaret för centerpartisterna återstår att se.

Talanalys politikertal Almedalen

Talare: Jan Björklund

Datum: 6 juli 2010

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare        8     Mkt känslosam – samma modell som 2010 – fungerade!

Bakgrundsbeskrivning             9                        

Budskap (tydlighet)                8     Bra och tydlig – delvis underförstådd

Argumentation                       9     Stark och underbyggd                 

Avslutning/uppmaning             9     Kraftfull – återvände till inledningen – skickligt!

Bevisstyrka                           8      Bevisslagen blandades väl – många jämförelser

Språkliga hjälpmedel              9      Bra nivå – väl förberett (= fortsatt hög nivå)

Engagemang/närvaro              9      Mycket bra – bra publikkontakt                            

Retorisk Fair Play                   7     Fler attacker än 2010 – dock grundade i citat

Sammanvägt betyg:            8,5   Åter ett väl levererat tal från Jan Björklund          

Övergripande kommentar: Den kalla snålblåsten skrämde nog bort många åhörare från Almedalen denna onsdagskväll. De som trotsade kylan var med stor sannolikhet alla anhängare till folkpartiet, eller liberalerna, som det står på partiets backdrop. Noterbart var att Jan Björklund inte nämnde folkpartiet vid namn en enda gång utan refererade genomgående till liberalismen i detta ideologiskt drivna tal. Ett, totalt sett, mycket väl förberett och genomarbetat tal – bra sammanhållet och väl ”spunnet” kring tesen att liberalismen är framtidens ideologi. Formuleringarna var (utifrån budskapet) såväl genomtänkta som eleganta – något som tyder på att talet bearbetats under längre tid. Talet blandade också argumentslagen väl – logik/nytta, karaktär och känslosamhet fick utrymme under olika delar av talet. Dessutom höll Björklund nivån under hela talet – det fanns inga svackor. Dock – Björklund tyckte säkert även han att han hade ett bra tal att leverera, vilket kanske bidrog till att han mer än tidigare kändes manusbunden vilket något lite gick ut över publikkontakten. Sammanfattningsvis: Ännu en gång fick vi höra ”den rationelle och realistiske” Jan Björklund tala i Almedalen.

Liberalismen – framtidens ideologi

Med ovanstående rubrik kan man sammanfatta den tes som Jan Björklund framförde i Almedalen på onsdagskvällen – exakt på dagen ett år efter hans tal 2010. Förra året skrev vi att Björklund är den som gått mest framåt och utvecklats mest som talare bland partiledarna – och, detta intryck kvarstår efter att ha lyssnat på Björklund modell 2011. Vi vet naturligtvis inte med 100-procentig säkerhet vad som är sant och inte, men enligt uppgift så gör Björklund det mesta (allt?) av talskrivarjobbet själv. Och – den känslan får man när man lyssnar på honom. Han läser inte andras ord – han har skrivit ned sina egna.

För den retoriskt intresserade var talet intressant tack vare sin ideologiska inriktning. Allt Björklund talade om utgick från det underliggande (ibland dock även explicit framförda) budskapet att liberalismen är 2000-talets och framtidens ideologi (och att socialismen (enligt Björklund ”tyvärr”) var 1900-talets). Därmed följde han upp det Reinfeldt talade om på måndagen – dock med den skillnaden att Björklund låg närmare sin publik. Reinfeldt tvingades flera gånger kommentera sina poänger – Björklunds poänger gick fram för att de låg på en för publiken väl avvägd nivå. Men – man kan ana en samordning i Allians-leden: Socialdemokratin och Juholt ska motas med ideologiska grepp! (…det ska bli intressant att följa fortsättningen: Kommer Maud Olofsson och Göran Hägglund att fortsätta i den angivna färdriktningen??) Men – där Reinfeldt var visionär var Björklund visionärt jordnära – mycket tack vare många konkretiseringar.

Björklunds tal var ganska långt – cirka 37 minuter – men kändes ändå aldrig långt. Det bar hela vägen. Noterbart var också att avslutningen på ett välformulerat sätt återknöt till början av talet – en teknik som retoriknördar kallar ”inclusio”.

Argumentation och bevisföring

Definitioner förekom frekvent i Björklunds tal – vilket är en del av hans grundläggande teknik: Björklund har en ambition att tala om hur saker ”egentligen” är. Andra må vara ute efter att berätta om sina drömmar och vad de längtar efter; Björklund vill berätta hur det ”är”. Björklund definierade saker som rättvisa, jämställdhet, frihet, drivkrafter, med flera. Talet innehöll också väldigt många så kallade beviskedjor (= argumentationskedjor där åhörarna serveras två stycken till synes objektiva premisser för att tillsammans med talaren dra den självklara slutsatsen). I Björklunds tal fanns såväl falska som äkta kedjor – i de falska drar man alltså en slutsats som kanske låter rätt, men som egentligen inte kan dras utifrån premisserna. Men – utifrån talarens perspektiv är detta, nota bene, en fullt tillåten teknik.

Få citat användes i talet och de tre som förekom bevisade alla något negativt: Ylva Johansson, Beatrice (HVB-hemmet) och Tage Erlander. I fallen Ylva J och Tage E användes citat enbart för att sänka dessas auktoritet medan HVB-intagna Beatrice istället lyftes fram som ”expert”. Förhållandet mellan argumentslagen logos, ethos och pathos – särskilt mycket användes pathos i den mycket starka inledningen. Ingen kan ha förblivit oberörd av den inledningen. Bland bevisen valde Björklund att låta jämförelserna dominera – därefter kom fakta som också användes rikligt (ekonomisk statistik, demografisk statistik, rankingsiffror, med flera). Med detta visar Björklund sin ambition att konkretisera – samtidigt som han strävar efter att stärka sin auktoritet som politiker och regeringsföreträdare.

Språket

Vad gäller språket så lyckades Jan Björklund, precis som 2010, fånga sin publik med många bra och konstfulla formuleringar. Även om det var mycket vi kände igen, så kändes det i sammanhanget ändå OK. I framförandet kändes formuleringarna ”äkta” vilket förstärker intrycket att det är Björklund själv som ligger bakom de allra flesta formuleringarna. Han blandade på ett bra sätt rytmiska figurer med motsatsfigurer – vilket kan tolkas som att Björklund kan ha haft en ambition att vilja ”utbilda” sin publik samtidigt som han vill fascinera och beröra (…vad som är sant i detta vet självklart bara Björklund själv…). Samtidigt ska sägas att vi inte uppfattade Björklund så att han levererade sina formuleringar för deras egen skull – nej, formuleringarna passade väl in i sina respektive sammanhang.

Angrepp

Angreppen sänker möjligen helhetsintrycket för många icke-FP-väljare. De var visserligen snyggt paketerade, men inte alltid 100 procent underbyggda – exempelvis den ”rödbruna myllan”. Det sista angreppet på Juholt, ”för socialdemokratiska partiledare var det bättre förr” är ju egentligen bara en högst personlig reflektion från Björklund – om än snyggt formulerad.

Formuleringar man minns

Björklunds tal innehöll mycket som kan användas och återanvändas (…och så blir det säkert i kommande tal av folkpartiledaren..). Här några exempel på bra Björklund-formuleringar:

-          De protesterade mot den kapitalistiska marknadsekonomin, de kastade sten mot frihandel. (En omdefinition)

-          Under dessa 10 år har en halv miljard människor lyft sig ur extrem fattigdom. Det är ett hundra människor varje minut. I tio år.

-          Allvarligt talat; varför skulle de politiska idéer som har haft fel i hundra år, vara bättre på att leda oss in i framtiden, än de politiska idéer som har haft rätt i hundra år?

-          Många länder går från enkel tillverkning till avancerad forskning. Från kläder till kommunikationsutrustning. Från leksaker till läkemedel.

-          Den som tvekar om individuella drivkrafters betydelse för ett lands utveckling bör studera den koreanska halvön.

-          Socialister, med sin syn på rättvisa, ser som sin huvuduppgift att motarbeta att människor blir rika. Liberaler, med sin syn på rättvisa, ser som sin huvuduppgift att motarbeta att människor blir fattiga.

-          Bildade människor skapar anständiga samhällen, sådana samhällen vi faktiskt vill leva i. Vi människor måste ha kulturella förankringar. Humaniora är byggstenen i vår kultur.

-          Vi måste stå starka i den globala talangjakten.

-          Tro inget annat; klassresan börjar med en skola med höga krav, med höga ambitioner, med studiedisciplin, elever som pluggar hårt, och kunniga lärare som är förebilder för eleverna. Klassresan börjar i klassrummet.

-          I gårdagens Europa byggdes murar. I morgondagens Europa bygger vi broar.

-          Låt Håkan Juholt drömma sig tillbaka. Vi andra drömmer om framtiden.

Carl Jensfelt, Camilla Bjelkås, Fredrik Pettersson och Christer Hanefalk

Analyserna av Björklunds tal 2009 och 2010.

Idag, 7 juli, arrangerar Malmö högskola i samarbete med Reckitt Benckiser Pharmaceuticals ett seminarium under rubriken ”Olikheter som berikar – Möjligheter och hinder för individbaserad vård av heroinister”.

I informationen om seminariet läser vi att ”läkemedelsassisterad behandling har blivit en av de vanligaste behandlingsformerna vid opiatberoende. Hur ser möjligheterna för en fortsatt human och effektiv narkomanvård ut?”  

Svaret på frågan kommer, med tanke på samarbetspartnern, inte helt oväntat att förmodligen vara - mer Suboxone till opiatmissbrukare.

Medikaliseringen av narkotikaproblemet är på stark frammarsch och lobbyisterna drar sig inte längre för ett öppet samarbete med de läkemedelsbolag som producerar de produkter som idag säljs i mycket stor omfattning och som bidrar till att hålla kvar missbrukaren i ett ”legalt” beroende. Är det humant och effektivt?

Flera läkemedelsbolag kommer att skratta hela vägen till banken.

Läs också:

Statligt knark är också knark

Kriminalvårdens utvärdering av amfetaminprojekten på svenska fängelser

Idag har turen kommit till Centerpartiet och Maud Olofsson att leverera sitt tal. Som vanligt återkommer vi med ytterligare information, intervjuer, analys m.m.

Check this out on Chirbit

ˆVi har fått barn ˇ

Ikväll var det Jan Björklunds tur att hålla sitt tal i Almedalen. En analys av hans tal kan du läsa här i morgon. som vanligt utförs analysen av Christer Hanefalk och hans team på plats i Almedalen.

Enligt polisen lyssnade 2 000 personer på Björklunds tal.

Talare: Lars Ohly

Datum: 5 juli 2011

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare     5         ”Nu ska vi prata allvar…”

Bakgrundsbeskrivning          6         Utifrån valt tema OK – lätt att följa

Budskap (tydlighet)              7         Budskapet var klart – vänstern enda rödgröna alternativet

Argumentation                     7         Stärkte budskapet – slog mot såväl höger som vänster                 

Avslutning/uppmaning           8         Helt klart väldigt kraftfull             

Bevisstyrka                          7         Gott om bevis – några med tveksam hållbarhet dock

Språkliga hjälpmedel             7         Bitvis bra – totalt sett godkänt    

Engagemang/närvaro             7         Många applåder – men också många ”stakningar”                        

Retorisk Fair Play                 5          Många angrepp med hjälp av förenklad verklighet

Sammanvägt betyg:          6,7         Ett rätt bra tal av en pressad partiledare               

Övergripande kommentar: Den anpassade och underordnade Ohly som vi kommenterade förra året, har återgått till en Ohly som känns igen från förr. Något som han, som talare, vinner på. Utan den mentala fotbojan – den röd-gröna alliansen måste ha känts som en sådan för Lars Ohly – kan svängarna tas ut betydligt oftare och starkare. Engagemanget som saknats under 2009 och 2010 var tillbaka – även om Ohly i vissa passager upplevdes både pressad och forcerad. Kanske kan detta bero på att den interna maktbasen är så starkt ifrågasatt. Men, det anslag han satsade på 2010 – ”världens bästa välfärd” – återkom han till endast sporadiskt (åtminstone kallade han inte vänsterpartiet för välfärdspartiet så många gånger…). Ohly tog upp en mängd frågor, och använde därmed en helt skild taktik jämfört med Fridolin/Romson och Reinfeldt. Under talet hann han beröra en mängd områden – exempelvis skolan, Europas kris, klassamhället, arbetslösheten, miljöfrågorna, Palestina-frågan, sjukvården, riskkapitalister, feminismen, SD, skattepolitiken, invandringen/asylrätten, äldreomsorgen, arbetslivet/anställningstryggheten, arbetstidsförkortning, industripolitiken, infrastrukturen/järnvägarna, RUT-avdraget, funktionshindrade, med flera. Man kan kanske sammanfatta och säga att det inte är mycket som står rätt till i Sverige när vänsterpartiet beskriver verkligheten (…och Ohly tog en risk genom att ha något som kan liknas vid ”informationsöverflöd”..). En riktig rallarswing delades också ut till de tidigare allianskamraterna inom miljöpartiet och socialdemokraterna – se nedan under ”formuleringar man minns”. Det är troligt att talet gick hem hos vänsterns väljare – det var en klar markering mot de i partiet som vill närma sig mitten. Och därmed kanske ett första inlägg i den partiledarstrid som med stor säkerhet väntar.

Hur mycket matsilver måste Ohly sälja? För att få sitta kvar?

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly höll det hittills längsta talet – 37 minuter (9 minuter längre än Reinfeldt). Publikkontakten fungerade utmärkt – det applåderades ofta och gärna. Samtidigt var Ohly ovanligt manusbunden – vilket kanske var anledningen till stakningarna som förekom oftare än tidigare år (Ohly brukar vara väldigt ledig och otvungen). Han har också i sina tidigare tal kännetecknats av mer humor än vad han visade upp denna tisdagskväll i Almedalen. Ansatser till självkritik fanns också i talet – något som med stor sannolikhet förstärkte Ohlys trovärdighet (eller ”ethos” om man ska tala retorikspråk). 

Talet präglades av mycket tydlig vänsterretorik – inklusive tydliga markeringar även mot tidigare alliansvänner. Särskilt starka känsloutspel förekom när Ohly kom in på Ship to Gaza, feminism och SD – och naturligtvis i alla delar som handlade om riskkapitalister och privata vinster i vård, skola och omsorg.

Lars Ohly är en grunden skicklig retoriker vilket särskilt märks i argumentens formuleringar och dessas retoriska uppbyggnad.

Utmärkande för talet, liksom år 2010, var att det fanns flera så kallade retoriska definitioner – alltså formuleringar där Lars Ohly försökte definiera vad en fråga ”egentligen” handlar om. Just definitioner – finitiones som det latinska begreppet heter – är viktiga eftersom den som vinner definitionsmatchen, som får det man kallar definitionsföreträde, brukar också ha en fördel i ett senare skede. Kanske var vissa av definitionerna riktade inåt – mot Jonas Sjöstedt och andra vänsterpartister som är beredda att gå mer mot vänsterns mittfåra?

Argumentation och bevisföring

I argumentationen dominerade, liksom 2010, det vi kallar ethos-linjen (= karaktärsargument – ansvar, etik, moral, etcetera). Argumentationen understöddes av ett stort antal bevis där det som kallas auktoritetsbevis förekom rikligt, men ändå dominerade de artificiella bevisen i form av talarens egna reflektioner och ett stort antal jämförelser (…som förutsätter att åhörarna har samma referensramar som talaren). Vår bedömning är dock att Lars Ohlys bevisföring denna kväll – utifrån talets syfte och vänsterpartiets opinionsläge – fungerade och fyllde sin funktion på ett bra sätt. Noterbart var dock det tydliga valet att lyfta fram ethos-argumenten (karaktär) före pathos (känslomässiga).

Noterbart är också att Lars Ohly från vänster naggar i den socialdemokratiska retoriken genom att definiera sitt eget parti som ”välfärdspartiet”. Det verkar ha blivit lite av en huggsexa på de traditionella socialdemokratiska värdeorden…

Språket

Språket, tidigare år (utom 2010) ett av Lars Ohlys trumfkort – var åter på plats. Konstfullheten var tillbaka vilket märktes på att flera formuleringar byggde på bildspråk och motsatser – sådana formuleringar/”figurer” som en talare väljer då han/hon vill fascinera sina åhörare. Ett viktigt inslag var den rikliga förekomsten av antiteser (= motsatser där svart ställs mot vitt, ont mot gott, rik mot fattig, och så vidare). Antiteser fungerar särskilt väl i just vänsterns retorik där man av tradition kan ta ut svängarna mer. Rytmer (tretal, uppräkningar, med flera) förekom också, men var inte lika frekventa som motsatserna.

Lars Ohly använde också en mängd så kallade värdeord – företrädesvis negativa sådana som ”ojämlikhet”, ”ansvarslöshet”, ”förvärrar”, ”sämsta”, ”tragisk”, ”otrygghet”, och så vidare – ord som gav talet en genomgående väldigt negativ klang.

Men, Ohly har tidigare flera gånger hamnat i topp när gäller formuleringskonst, och årets bidrag kommer även de att komma ifråga när vi röstar om bästa formuleringar. Ett urval av Ohly-formuleringar från Almedalen 2011 finner du nedan.

Angrepp

Här finns bara en sak att skriva: Det var en lång räcka angrepp – från början till slutet av talet. Mot regeringen (och särskilt – som vanligt – mot FP och Jan Björklund), mot EU (…som får skulden för hela den ekonomiska krisen..), mot EMU, mot Bryssel, mot riskkapitalister, mot rika svenskar, mot jämställdhetsministern, mot näringsministern, mot klassamhället, mot Israel, mot miljöpartiet, mot socialdemokraterna, mot vänsterpartister som vill gå mot mitten, med flera. Alltså – ett klassiskt tal från vänsterkanten. Och självklart dominerar just antiteser i ett sådant tal – när man vill angripa så fungerar det att ställa svart mot vitt – det fungerar inte lika bra med motsatsen ljust beige mot lätt gulnad. Troligen fungerade taktiken på åhörarna i Almedalen denna kväll. Frågan är hur väl taktiken fungerade gentemot en bredare grupp väljare. Fick Lars Ohly med den valda taktiken nya väljare?

Formuleringar vi (kanske?) minns

Bland Lars Ohlys formuleringar har vi valt ut följande:

Varför är vinsterna alltid privata – när skulderna ska betalas tillsammans?

Det är inte rimligt i Grekland, det är inte rimligt här hemma och det är inte heller rimligt någon annanstans.

Praktiskt solidaritet som i praktiken innebär… (en klassisk alitteration…)

Det är ungefär som att klaga på värmen och gå in med kläderna på och sätta sig i bastun. (…sagt om FPs önskan om att aktualisera en anslutning till EMU…)

Ni ville installera en termostat i Frankfurt som skulle styra elementen i både Cypern och Norrbotten.

Det som skiljer regeringens skattepolitik från socialdemokraternas och miljöpartiets är ungefär 12 månader.

De privata vinsterna i vården är offentliga förluster för skattebetalarna. (…en definition som skapas i form av en dubbel antites – privata/offentliga  och vinst/förlust – snyggt formulerat!)

Jag saknar den tiden – jag saknar inte Bo Lundgren och Göran Persson. (…om feminismen..)

Rasismen är en slags cancer i samhället.

…samtidigt har ju privatiseringar och utförsäljningar lett till att ett fåtal blivit allt rikare medan vi andra faktiskt har blivit fattigare. När vi inte längre äger saker gemensamt och vinsterna tillfaller privata storägare – så blir vi alla fattigare. Det är ungefär som att sälja matsilvret för att kunna bjuda på middag.

Jana Fralova, Fredrik Hillerborg, Pernilla Hsu, Diana Malm, Andreas Mendoza och Christer Hanefalk

En analys av Ohlys tal 2009 hittar du här och analys av hans tal 2010 finns här.

Ikväll 19.00 är det dags för Folkpartiets ledare, Jan Björklund att tala i Almedalen.

Polisen i Visby uppger nu på morgonen att det beträffande Almedalskommenderingen varit lugnt.

Beträffande ordningsläget i övrigt rapporteras en grov kvinnofridskränkning i Visby och stöld av en vit Ford Escort, reg.nr. AGW 269, på Jungmansgatan.

Check this out on Chirbit

Check this out on Chirbit

Ikväll talade Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly inför den hittills största publiken enligt polisens information.

2 800 lyssnade då Ohly talade i Almedalen.

I morgon förmiddag kan du läsa den analys som gjorts av talet av retorikexperten Christer Hanefalk och hans team.

Talanalys politikertal Almedalen

Talare: Fredrik Reinfeldt

Datum: 4 juli 2011

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

 

Inledning/intresseväckare       5                    Inte så intresseväckande för flertalet

Bakgrundsbeskrivning            7                    Givet ämnet bra – svår för målgruppen

Budskap (tydlighet)                5                    Budskapet var exformativt – alltså outtalat

Argumentation                       5                    Klar – men långsökt för många                     

Avslutning/uppmaning             8                    Kraftfull – här vaknade partiledaren till liv    

Bevisstyrka                            7                    Gott om faktauppgifter – många egna reflektioner

Språkliga hjälpmedel               4                    Väldigt få – talet var allt annat än konstfullt 

Engagemang/närvaro               6                    Svaga publikreaktioner – tveksamt ”samspel”                      

Retorisk Fair Play                   8                     Få angrepp fram till det avslutande frontalangreppet

 Sammanvägt betyg:           6,0                

Övergripande kommentar: Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen 2011 fick en något (mycket?) oväntad predikande/visonär ton som tog med åhörarna på en ”tankeresa”. En resa som inleddes oerhört brett med Reinfeldts ungdomstankar om universum, övergick i en skildring av förändringar på global nivå för att sedan zooma in på Sverige och ”landa” i beskrivningen av den hundraåring som kommer leva långt efter pensionen. Med detta grepp följde Reinfeldt ett traditionellt – men svårfångat – retoriskt upplägg. Svårfångat just för att talet präglades av en långt högre abstraktionsnivå än tidigare framföranden, och de begrepp som dominerade var sådana som “demokrati” och “frihet”. Statsmannen från Almedalen 2009 var tillbaka!

Reinfeldt beskrev och exemplifierade förändringarna i världen – såväl historiskt som politiskt. Han ägnade en stor del av talet till att beskriva den demografiska utvecklingen i landet – en utveckling där färre föds och fler fyller hundra. Där andelen plus-65-år snart är över 25 procent av befolkningen. Och – där sannolikheten att få fylla hundra år ökar för varje ny generation svenskar. Med faktastyrkta argument försökte Reinfeldt bygga upp sin karaktär/trovärdighet, och i rollen som statsman berättade han om världen och Sveriges plats i denna “nya värld”. Detta ledde till en avslutning av talet där vi skulle dra slutsatsen att Nya Moderaterna är vägen framåt - allt annat leder tillbaka till en fjorton tums svartvit TV. Det var också intressant att notera att Reinfeldt under sitt tal gärna växlade tonläge, utnyttjade det valda ämnets dynamik och att det blev ett ovanligt kort tal. Med hänsyn till Reinfeldts tidigare traditionella grepp och lågmälda ton, så väckte gårdagens framtoning med största säkerhet såväl intresse som förundran bland medier, professionella tyckare och åhörare.

Kulturgeografi och samhällskunskap – lektion nr 2

Inom retoriken använder vi fyra begrepp för att beskriva de syften en talare kan ha när han/hon talar till en målgrupp. Begreppen – på latin – är docere, movere, delectare och fascino. Med docere avses undervisande eller informerande, med movere menar vi röra eller beröra, med delectare avses ”behagande” och med fascino slutligen handlar det som alla förstår om att fascinera (”blända”) åhörarna. I ett tal kan man med fördel växla mellan dessa syften – en inledning kan exempelvis gärna bygga på fascino, en bakgrund kan med fördel utgå från docere, en tes kan syfta till delectare (det vill säga att man föreslår sådant som man tror att åhörarna vill höra), argumentationen kan växla mellan docere och movere och avslutningen kan gärna landa i movere – vi lämnar talet med en känsla av att ha blivit rejält berörda.

Det Fredrik Reinfeldt gjorde i Almedalen den 4 juli var att i princip helt satsa på ”docere” – han undervisade och informerade. För detta syfte använde han det vi kallar kedjebevis – närmare bestämt en teknik som kallas apodixis. Apodixis bygger på att man som talare serverar åhörarna med premisser för att de själva ska kunna dra slutsatserna. Men, frågan är om åhörarna drog de slutsatser som statsministern hoppades att de skulle dra?

Det vi fick höra var ”lektion nr 2” – där lektion nr 1 var den vi fick i Almedalen 2009. I lektion nr 1 fick vi lära oss om varifrån det svenska ekonomiska undret egentligen kommer och i lektion nr 2 fick vi insikter i kulturgeografi och demografi och om världens utveckling vad gäller ekonomi, demokrati och frihet. Det är ett intressant grepp med hänsyn till att socialdemokraterna i många år i det närmaste har haft monopol på att beskriva Sveriges moderna historia – Reinfeldt vill (tror vi!) i sina tal 2009 och 2011 utmana den traditionella svenska (= socialdemokratiska) självbilden. I likhet med att Nya Moderaternas tidigare definierat sig som det enda arbetarpartiet och att de nu försöker lägga beslag på begreppet folkrörelse.

Med sitt undervisande grepp i 2011 års Almedalstal tar statsministern helt klart en risk – en risk han aldrig skulle ha tagit om året varit 2014!

Argumentation och bevisföring

Fredrik Reinfeldt använde i första hand faktiska bevis som sifferexempel från demokratiseringsprocesser, BNP-utveckling  och befolkningsökningen runt om i världen. Den visionära roll som Reinfeldt valde i sitt tal, stämmer väl överens med den modell som Per Schlingmann gärna talar om, vilket innebär att ett politiskt parti först bör göra en omvärldsanalys, därefter gestalta en bild av den verklighet som medborgaren lever i för att sedan beskriva åtgärder. Reinfeldt försökte helt enkelt i sitt tal att ”sälja in” det beskrivna samhällsproblemet, det vill säga befolkningsökningen, den åldrande befolkningen och de kostnader dessa faktorer representerar. Någon direkt lösning på samhällsproblemet presenteras inte - marknadsekonomin och frihandeln angavs som helt enkelt som den rätta vägen då de bäddar för demokrati, undanröjer fattigdom och skapar nya arbeten. Med sina fyra slutsatser så sammanfattar Reinfeldt sin framställning:

1. Obunden tro på handelsekonomi och frihandelsekonomi är drivkraften för förändring i världen.

2. Socialismen, förtryck och diktaturer är de största hinder för utvecklingen.

3. Europa och USA måste ställa om sig för att möta den nya tiden, och perspektivet måste bli mer långsiktigt.

4. Politiken måste bejaka hållbar och inkluderande tillväxt.

Som tidigare år var talet till största delen nytto- och karaktärsinriktat med referenser till väletablerade aktörer såsom Freedom House och Världsbanken.

Språket

Fredrik Reinfeldt använder sig av så kallade ”talande figurer”, exempelvis ett flertal retoriska frågor - som när han ber publiken föreställa sig ett liv 30 till 40 år efter pensionen. Han använde sig ofta av uttrycket ”en fascinerande tanke” – säkert med avsikten att få publiken att skapa sig en egen bild. Han använde av ovanligt få stilfigurer, men kombinationer av ordlekar, förvrängningar och alliterationer förekom, exempelvis följande: “Dit världen går, dit går Sverige”, “…det växer nu i världen där det inte växte förr och där det växt förr, finns det växtverk..”, “…vi möts i valrörelsen 2014. Då ska vi ställa frågan om det är för framtiden vi ska rusta Sverige eller om vi ska rusta Sverige i röstande rakt bakåt i tiden”. Talet innehöll ett fåtal motsatser, till exempel ”miljoner kontra miljarder”, ”nu och sen”, ”livet i rymden kontra livet på jorden”. Stegrande tretal, som “vi kan vara energieffektiva, vi kan öka det förnybara, vi kan ställa om”, var ovanligt få för att vara ett politikertal. Vidare myntade han begreppen “mulitpolär värld”, “absoluta närhet”, “absolut fattigdom”, “inkluderande tillväxt” och han använde värderande ord som “hissnande utveckling” (onomatopoetiskt). Dominerande ord i talet var utmaning, framtid, utveckling, tillväxt och hållbar.

Angrepp

Talet innehöll inledningsvis en ironisering kring fascinationen för en värld utan Aftonbladets existens och avslutas med ett implicit angrepp mot bakåtsträvande Socialdemokrater. Fredrik Reinfeldt avslutar med att framhålla hur ett alternativ till Nya Moderaterna inte är ett egentligt alternativ om Sverige vill fortsätta sträva framåt och ta sig an den utmaning som ligger i framtiden.

Formuleringar man minns

Det fanns ovanligt få fyndiga formuleringar. För vår del vill vi lyfta fram följande exempel:

USA:s statsskuld - deras enda exportvara…

Har vi äntligen lärt oss någonting - kan vi se en bättre framtid?

Helt ny tid som mänskligheten går in i och den kommer ses från första parkett i Sverige…

Det växer nu i världen där det inte växte förr och där det växt förr, finns det växtverk..

Vi möts i valrörelsen 2014. Då ska vi ställa frågan om det är för framtiden vi ska rusta Sverige eller om vi ska rusta Sverige i röstande rakt bakåt i tiden”.

Summering

Reinfeldt presenterar inga lösningar när han tar upp folkrörelsen som ett moderat begrepp och eller folkökningen som ett samhällproblem. Vilket inte heller behövs i det läge han befinner sig – det viktiga blir att tydliggöra vilka utmaningar som hans eget parti och vårt samhälle står inför. Intressant blir att lyssna på Håkan Juholt och hur han kontrar (…om han gör det…) på Reinfeldts nya ”intrång” på klassisk socialdemokratisk mark.

Noterbart var att kontakten mellan Reinfeldt och publiken successivt ökade under talets gång och i takt med Reinfeldts eget stegrande engagemang. Men, talet var, med sina olika abstraktionsnivåer, ganska avancerat för att vara ett Almedals-tal. För en del väljare var det säkert lätt att omsätta Reinfeldts ord i framtidsutmaningar – för andra var det så svårt att de kanske till och med slutade lyssna. Det Reinfeldt kunde (borde?) gjort för att få fler att följa med, var att använda så kallade ”sammanhangsmarkörer” i talet. Sammanhangsmarkörer är helt enkelt förklarande bindeord mellan olika taldelar – ord som ”…och med den siffran vill jag beskriva det egentliga problemet, nämligen att…” eller ”…ser man på dessa två faktauppgifter var för sig så ser man inte problemet, men ser man på dem tillsammans så förstår man att…”. Sammanhangsmarkörer ”guidar” en lyssnare – och guidning hade behövts i Reinfeldts tal.

Norah Almauly, Ebba Persson, Gunilla Iverfeldt, Krister Johansson, Hanna Skogsmark och Christer Hanefalk

Christer Hanefalks analys av Fredrik Reinfeldts tal 2009 respektive 2010.

Christer Hanefalks syn på Reinfeldts tal under 2009 och 2010 kan du lyssna till här.

Sedan 1988 har CAN ombett polisen att rapportera gatupriser för sex olika narkotikasorter  och sedan år 2000 prisbevakas ytterligare fyra sorter. Med termen gatupris åsyftas prisbilden vid försäljning av mindre mängder i konsumentledet.

Av resultaten framgår att sedan 1988 har priserna på hasch, amfetamin, kokain och heroin i grova drag halverats. Betraktar man utvecklingen i ett kortare tidsperspektiv framgår dock att priserna legat relativt stabilt eller rent av ökat. Genom att kombinera prisuppgifterna med andra data, inte minst rättsväsendets beslagsstatistik men också information om narkotikadomar, görs en bredare analys av hur tillgängligheten av olika droger utvecklats i Sverige.

Datum: 7 juli kl 13.00 - 14.00

Plats: Alkoholfri Zon - Blå Trädgård 

150 meter till vänster om Almedalscenen, ingång genom muren! 
Adress: Birgers gränd 7,  VISBY