ActNow - No.1

Polisen lämnar idag följande information om vad som skett och hanterats av den så kallade ”Almedalskommenderingen” under Almedalsveckan i Visby 3-10 juli.

Trafikkontroller har genomförts vid tre tillfällen. Ingen rattonykterhet har rapporterats.

5 LOB-ar, varav en initierad av SÄPO

2 misshandelsärenden

2 brott mot knivlagen

3 grova olovliga körningar

30 brott mot narkotikastrafflagen. 2 anhållna, en manlig fastlänning häktad. Beslag av ett 50-tal ecstasytabletter och beslag av cannabis har gjorts

Ett antal fall av förverkande av alkohol 

Talare: Alla

Datum: 3-10 juli 2011

Bästa citaten från Almedalen 2011

Övergripande kommentar: Det här är min högst personliga bedömning av bra citat från Almedalen modell 2011. Andra må ha en annan syn – det är fullt förståeligt. Nedanstående citat tillhör nog ”topp-30” för de flesta bedömare, men vad som är ”topp-10” skiljer sig nog en hel del. Lars Ohly – som vi har haft som segrare två gånger tidigare – toppar listan även 2011. Inte med det mest konstfulla – men med en oerhört enkel och kärnfull formulering som säger väldigt mycket med väldigt få ord.

Tack för ännu ett trevligt Almedals-år, hälsar Christer Hanefalk

Lars Ohly:         

1.       Det som skiljer regeringens skattepolitik från socialdemokraternas och miljöpartiets är ungefär 12 månader. (…inte så ”konstfull” – men åhh, så mycket exformation denna formulering innehåller!!)

Gustav Fridolin:

2.       En krokig väg är den kortaste vägen till utveckling (..en snygg paradox…)

Håkan Juholt:

3.       Det är ingen skillnad mellan en brännskada på arbetsplatsen och en arbetsplats som leder till utbrändhet (en snygg kombination av ordvändning och betydelseglidning)

Maud Olofsson:

4.       …man ska inte köpa bilfabriker bara för att det råkar vara populistiskt riktigt – just den dagen… (…även här är exformationen – det som inte (!) sägs – det som lyfter Mauds ord…)

Jan Björklund:

5.       Klassresan börjar i klassrummet. (…använd förr – men håller än! Figuren kallas polyptoton = information för retoriknördar!)

Jimmie Åkesson:

6.       … att det måste finnas en balans mellan frihet och trygghet - att bristen på trygghet begränsar frihetens värde. (…en välformulerad definition…)

Gustav Fridolin:

7.       Det är en illustration av en skola där en hel värld kan rymmas i ett klassrum (…en välformulerad bild…)

Lars Ohly:

8.       Varför är vinsterna alltid privata – när skulderna ska betalas tillsammans? (…en dubbel antites…)

Maud Olofsson:

9.       Det blev inget skvalp i badtunnan. Det blev en våg av förändring! (…en snygg ”alter” – alltså en nivåförskjutning…)

Göran Hägglund:

10.    Det räcker inte med tillväxtpolitik – det behövs också en politik för uppväxt (… en definition som kombinerar polyptoton (”växt” i olika varianter) med refractio (upp- respektive till- det vill säga en betydelseglidning) samt en ordvändning (på retoriknördspråk en ”antimetabola” – där ”växt” och ”politik” används två gånger och byter plats…).

På en delad 11:e plats väljer vi följande:

Fredrik Reinfeldt: Det växer nu i världen där det inte växte förr och där det växt förr, finns det             växtverk..

Lars Ohly: Det är ungefär som att klaga på värmen och gå in med kläderna på och sätta sig i bastun. (…sagt om FPs önskan om att aktualisera en anslutning till EMU…)

De privata vinsterna i vården är offentliga förluster för skattebetalarna. (…en definition som skapas i form av en dubbel antites – privata/offentliga  och vinst/förlust – snyggt formulerat!)

Jan Björklund: Den som tvekar om individuella drivkrafters betydelse för ett lands utveckling bör studera den koreanska halvön.

Socialister, med sin syn på rättvisa, ser som sin huvuduppgift att motarbeta att människor blir rika. Liberaler, med sin syn på rättvisa, ser som sin huvuduppgift att motarbeta att människor blir fattiga.

Jimmie Åkesson: Vad är den friheten värd för dom? Hur ska dom kunna utnyttja den här friheten när dom inte ens är trygga nog att gå ut på sin egen gård? (…ett exempel på en retorisk kedja – med falsk slutsats visserligen – men skickligt gjord…)

Göran Hägglund: …tydliga och tidiga insatser är att föredra före sena och svaga reaktioner…

 …vänd, vänd, vänd! Vänster, vänster, vänster! Backa, backa, backa!

Håkans veteranbil som ”oavsett destination alltid hamnar på parkeringen utanför Domus”

Gustav Fridolin: Sverige är ett fantastiskt land, men ett land som ger upp om att vara fantastiskt för alla, är snart inte fantastiskt för någon.

Håkan Juholt: Reinfeldt undrar om det finns liv i rymden. Jag undrar om det finns liv i regeringen?

Solidaritet innebär att vi har råd med varandra (en mycket stark och enkel definition)

Så är då årets Almedalsvecka – den största någonsin – avslutad. Dags att återvända till den verklighet som finns utanför Almedalen.

Du som väntat på rapportering om annat än Almedalen har inte väntat för länge eftersom vi nu återupptar publicering av intressant material från hela världen.

Som du kanske redan noterat finns det flera intervjuer från Almedalsveckan. Vi kommer att fortsätta med intervjuer varvade med traditionell textpublicering av nyheter, så i den händelse du inte orkar läsa så kan du lyssna.

Bandade intervjuer publiceras enbart på actnow.bloggo.nu medan textmaterial, i de flesta fall, finns både på actnow.bloggo.nu och på www.actnow.nu.

Allt material från årets Almedalsvecka hittar du här.

Välkommen tillbaka till verkligheten utanför Almedalen på Gotland!  

Talare: Alla

Datum:               3-10 juli 2011

Sammanvägda ”betyg” för alla talare:

Jan Björklund      8,5  Åter (liksom 2010) ett väl levererat tal

Håkan Juholt        8,2  Ett bra tal som blivit än bättre om det varit 10 min kortare

Jimmie Åkesson   8,1  En mycket bra prestation – trots väl långt tal

Gustav Fridolin     7,2  Inte så bra som i sina bästa stunder (…partiledardebatten!)

Maud Olofsson      6,7  Ett klart godkänt – om än inte lysande – avskedstal

Lars Ohly               6,7  Pressad partiledare presterade – helt OK

Göran Hägglund    6,4  Ett ojämnt framförande – kanske dags för Almedals-paus?

Fredrik Reinfeldt    5,5  Mer inspiration och glöd krävs – även ett mellanår!

Åsa Romson           4,5  Ett svagt första Almedals-tal (…bättre nästa år?)          

Övergripande kommentar: Överlag bra prestationer med Björklund, Juholt och Åkesson klart i topp. Många olika inriktningar – ideologi (Juholt, Reinfeldt), profilering (Fridolin/Romson samt Åkesson), sakfrågor (Björklund, Ohly och Hägglund) samt avsked/testamente (Olofsson). Som vanligt gott om attacker – inget bra fanns att finna hos ”fienden”.

Språkligt inget toppår – svårt att tro att det kommer att vara mycket som citeras från Almedalen modell 2011 (…men läs gärna vår sammanställning av Almedalen-10-i-topp som finns tillgänglig från måndag kväll 11 juli).

Troligtvis skulle veckan vinna på om partierna släppte fram även andra framträdande företrädare i den almedalska hetluften. Partierna är ju inte bara sina partiledare! Möjligtvis skulle detta minska intresset till del, men varumärket Almedalen är så starkt i sig att jag tror att veckan överlever även om en eller ett par partiledare skickar in en kandidat på ”tillväxt” som talare/representant för partiet.

Upplands Väsby 2011-07-11

Christer Hanefalk

Intervju med retorikexperten Christer Hanefalk

Check this out on Chirbit

Talare: Jimmie Åkesson

Datum:  10 juli 2011

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

 

Inledning/intresseväckare     6      Sådär – OK, men ingen stark intresseväckare

Bakgrundsbeskrivning          8      Tydlig och klar – lätt att följa

Budskap (tydlighet)             9       Mycket tydlig – SD ett seriöst parti som kommit för att stanna

Argumentation                    9       Bra och varierad                           

Avslutning/uppmaning        10       Mycket stark – där Per-Albin-citat bidrar till styrkan

Bevisstyrka                        7        Övervikt egna reflektioner – väl lite faktastöd

Språkliga hjälpmedel           8        Genomgående bra – utan att vara briljant

Engagemang/närvaro           9        Högt engagemang – och inga svackor

Retorisk Fair Play               5        SD måste attackera – men, men – 41 st attacker….

Sammanvägt betyg:          8,1        En mycket bra prestation av Åkesson – trots väl långt tal

Övergripande kommentar: Åkesson gjorde ett lugnt och tryggt framförande – med största säkerhet ett resultat av en minutiös förberedelse i kombination med retorisk skicklighet. Åkesson höll ett bra taltempo med vältajmad pausering och undvek helt att staka sig. Framförandet som sådant utan tvekan i toppklass. Och Åkesson lyckades – trots tallängden – vidmakthålla ett starkt engagemang rakt igenom.

Talet innehöll oerhört många angrepp (…stor del av talet byggde helt på angrepp…) med ambitionen och viljan att (om)definiera Sverigedemokraternas position i svensk politik. Invandrarpolitiken och SDs hållning till den lyftes aldrig fram explicit – däremot flera gånger implicit. I stället bygger Åkesson för att profilera SD inom ytterligare ett område: Lag och ordning! (…intressant jämförelse kan här göras med Fridolin som undviker att tala om miljön för att profilera MP som ”utbildningspartiet” – Åkesson gör alltså motsvarande manöver…)

Talet kan delas in i två huvuddelar där, väldigt förenklat (!), den inledande halvan mest ägnas åt attacker och den avslutande åt vad SD vill åstadkomma politiskt. Rent argumentmässigt fungerade det bättre i den senare delen – sakligt är det ju faktiskt svårt att angripa Reinfeldt och regeringspartierna för att de gjort just det som de lovade göra såväl före som under valnatten 2010 – nämligen att inte befatta sig med SD.

Åkessons kopplingar till Per-Albin och traditionell socialdemokrati är ett ”fräckt” grepp som har potential att gå hem – att vi skriver ordet ”fräckt” beror ju självklart på att Per-Albin-citaten kommer från en tid då verkligheten såg så annorlunda ut. Då Sverige befolkningsmässigt var homogent, då globalisering och internationalism inte var begrepp och då ofärd och världskrig hotade. Ryckta ur sitt sammanhang får Åkesson Per-Albin-citaten att låta som ett stöd för det som SD framför idag – 80 år senare och i en helt ny kontext.

Åkesson och SD vill bli tagna på allvar!

Åkessons tal blev, som förutspått, väldigt långt. Omkring 52 minuter och därmed det längsta talet under Almedals-veckan. Ändå blev Åkesson den av talarna som allra bäst lyckades med att hålla ett högt och starkt engagemang – rakt igenom.

Vill man vara lite elak så kan man säga att början av talet mest bestod av ”politiskt gnäll” – där frågan som ställdes från Åkesson var: ”Varför tar ni oss inte på allvar? Varför envisas ni med att hålla oss utanför?” – accentuerat med ord som ”…de förstår inte att de måste prata - även med oss - om de ska kunna driva igenom sin politik. Utspelet om att inte ta i Sverigedemokraterna ens med tång väger uppenbarligen tyngre än den egna politiken och den egna ideologin.” Åkesson försöker i denna del av talet (be)visa att SD betett sig seriöst och ansvarstagande under sitt första riksdagsår genom att visa på hur man ställt sig till olika (uppräknade) sakfrågor.

Därefter följer ett resonemang om ”höger och vänster” med en välvald referens till Nalle Puh. Här använder sig Åkesson av en artificiell bevisföring – som fungerar därför att den är avväpnande.

Sedan följde ett frontalangrepp på såväl Reinfeldt/moderaterna som på miljöpartiet. Som – givet SDs roll och position – var väl underbyggt. Åkesson valde, naturligtvis, att här lyfta fram just de frågor där moderaterna och miljöpartiet skiljer sig åt allra mest.

Men, allra bästa delen av talet var den sista tredjedelen – den som inleds med berättelsen om Hjördis. Vilket understryker att det oftast blir bättre när man talar för en egen sakfråga – mer än att tala mot någon eller något annat. Och, efter god argumentation kring kopplingen mellan begreppen trygghet och frihet, kommer ”höjningen” (hade det varit Eurovision Song Contest hade vi kallat det upptempo) med referensen till Per-Albin Hansson och citatet från ”Folkhemstalet” från början av 1928. Och påståendet att ”Sverigedemokraterna är den logiska arvtagaren till idén om Folkhemmet”. (… alla verkar vilja ta något från socialdemokratin…).

Argumentation och bevisföring

Åkessons argumentation är skickligt formulerad och innehåller en bra blandning av alla argumentslag (alltså logos, ethos och pathos – nytta, karaktär och känsla). Nytta och karaktär dominerar, men avsnittet om ”Hjördis” är självklart pathos-inriktat.  Svagheten ligger i bevisföringen – visserligen har Åkesson många exempel, men de egna reflektionerna dominerar och faktastödet är – enligt vår uppfattning – för svagt.

Språket

Åkesson lyckades väl i sin användning av så kallade ”förflyttningar” (alter på latin) – alltså en teknik att göra om en fråga, göra en fråga ”större” eller göra en fråga ”mindre”. Bland Åkessons bilder återfinns yttryck som ljusskygga element, tungan på vågen, stenkastning (men implicit hänvisning till händelser i invandrartäta områden) och exempel med Nalle Puh om "höger och vänster". Åkesson använde även en mängd rytmer och han höll sig ofta till så kallade treklanger. Åkesson använde positiva värdeord för SD som trygghet och samhörighet, medan de värdeord som kopplades till regeringen var sådana som arrogans och nonchalans.

Angrepp
 
Talet innehöll en stor mängd angrepp - sammanlagt hela 41 stycken (Almedals-rekord 2011). Huvuddelen av dessa riktades framförallt mot Reinfeldt och den sittande regeringen. Åkesson menade att Reinfeldt inte tar ansvar just för sin vägran att samarbeta med Sverigedemokraterna (…istället "blundar och hoppas" han…). Likaså är det enligt Åkesson ansvarslöst att samarbeta med Miljöpartiet som Åkesson definierade som ett uttalat vänsterparti.

Åkesson angrep även miljöpartiet mycket hårt och framställde dem som SDs huvudmotståndare i såväl kampen om att vara det tredje största riksdagspartiet som det parti som bör ges inflytande på regeringspolitiken.

Åkesson passade också på att angripa även såväl den nuvarande som tidigare regeringar som han menade hade "drivit Sverige i samma destruktiva riktning - mot splittring och söndring".

Formuleringar man minns

Jimmie Åkesson hade utan tvekan jobbat en hel del med att finna bra formuleringar. Här kommer några som vi vill återge (notera gärna de frekventa inslagen av ironi):

-          Och så skickade han herrarna Borg och Bildt till Landskrona för att upprepa och inpränta detta mantra hos trångsynta skåningar, som vanligtvis brukar rösta fel.

-          Jo, jultomten kom, det vet vi alla. Och varför skulle han inte göra det? Sverigedemokraterna har under väldigt lång tid varit tydliga med att vi är positiva till arbetskraftsinvandring av människor med unik kompetens som arbetsmarknaden efterfrågar och om det är någon som både besitter unik kompetens och är efterfrågad så är det väl jultomten!?

-          ….men lika lite som att jag och mitt parti kan hållas ansvariga för högre räntor, att Saab hotas av konkurs, att utanförskapet är fortsatt högt eller att det blev en lång och kall vinter - lika lite har vi varit ansvariga för den parlamentariska situationen i riksdagen.

-          Förmågan att regera i minoritet är ett mått på ens kvalitéer som statsman. (…ett försök till definition)  

-          För varenda vettig människa, som bor på Södermalm och jobbar med media, vet ju att värderingar, det kan man bara ha om de är antingen höger eller vänster.

-          Han talade bland annat om sin oro för att många väldigt gamla människor inte har jobbat på många, många år. Om jag får ge Reinfeldt ett råd i det avseendet, så tycker jag att han kanske borde oroa sig ännu mer för att hans eget väldigt gamla parti, inte har producerat några nya idéer på många, många år.

-          … att det måste finnas en balans mellan frihet och trygghet - att bristen på trygghet begränsar frihetens värde. (…ännu en definition…)

-          Vad är den friheten värd för dom? Hur ska dom kunna utnyttja den här friheten när dom inte ens är trygga nog att gå ut på sin egen gård? (…ett exempel på en retorisk kedja – med falsk slutsats visserligen – men skickligt gjord…)

-          Vi ser hur grundläggande principer om rättsstat och likabehandling urholkas genom särrättigheter och särbehandling.

-          Så skapades Folkhemmet. Inte genom klasskamp och hat, utan genom en idé om det enade, goda hemmet för alla medborgare. Vi förstår det här, och det är det som gör oss till ett Folkhemsparti. Sverigedemokraterna är den logiska arvtagaren till idén om Folkhemmet.

 Andreas Mendoza, Fredrik Hilleborg och Christer Hanefalk

Jimmie Åkesson höll på söndagen ett riktigt bra tal. Ser man det ur strikt ”leverans-aspekt” så följde talet det retoriska ”regelverket” mycket bra – därtill var det mycket bra framfört av Åkesson. Hade talet hållits av Håkan Juholt – delar av talet kunde ha hållits av vem som helst av våra ledande politiker – så hade många höjt det till skyarna. För vem vill inte stå på brottsoffrens sida? Och vem bland vänsterpolitiker vill inte bli förknippad med Per-Albin?

Men, det tar bara några minuter så är åsiktsmaskinerna igång på nätet – ”experter” som inte klarar att skilja på sin egen åsikt och att analysera ett tal objektivt.

De flesta klarar att uttrycka sig någorlunda objektivt om Lars Ohlys talarkonst – utan att belasta honom med de oerhörda grymheter och övergrepp som begåtts i kommunismens namn. Vi klarar av att analysera Göran Hägglund – utan att ställa honom till svars för korstågen och allt elände som jesuiter och andra med påstått kristen tro gjort sig skyldiga till. Vi accepterar självklart Jan Myrdal – trots hans idolisering av Saloth Sar (eller Pol Pot som han hade som artistnamn). På samma sätt måste vi som jobbar med retorik klara av att analysera Jimmie Åkesson. Vi må tycka vad vi vill om hans politik och hans parti, men när han talar så ska samma retoriska måttstock gälla för honom som för andra.

På våra utbildningar talar vi ibland i början om bra och dåliga talare och försöker ta fram vad det är som gör dem ”bra” respektive ”dåliga”. Och då dyker såväl Hitler som Martin Luther King Jr upp som förslag på bra talare – vilket de båda var. Naturligtvis givet den kontext de befann sig i och verkade i. Få (ingen?) har skapat så mycket ont och så mycket elände som Hitler, men vi kan inte komma ifrån att hans talarkonst fungerade och gav honom (som mest) 33 procent av tyskarnas röster i fria val. Det går faktiskt inte att retoriskt döma ut Hitler för att man tycker att han är ond – och på samma sätt kan man inte säga att allt det Martin Luther King Jr sade var lysande för att vi tyckte att han var god.

När jag själv gick min retoriska grundutbildning hade jag förmånen att ha professor Kurt Johannesson som en av mina tre handledare. För att tydliggöra hur man kan se på retoriken, gav Kurt oss följande liknelse: ”En man befinner sig i tunnelbanan klockan 23.30 en lördagskväll. Han angrips av en knivbeväpnad person som skär honom svårt. Men, som tur är finns det människor i närheten som hjälper honom till sjukhus. Väl på sjukhuset kommer han in i ett operationsrum där en kirurg, efter sedvanlig bedövning, skär i mannen med en kniv för att lokalisera och åtgärda skadan. Och sedan ställer vi oss frågan: Är kniven ond eller god? Och svaret är naturligtvis: Kniven är varken ond eller god – det är den som håller i kniven som är ond eller god!” Retoriken är – precis som kniven – varken ond eller god. Retoriken är en uppsättning verktyg, metoder och system – en verktygslåda om man så vill – som kan användas av såväl ond som god. En verktygslåda som fungerar lika bra för ond som god.

Förstår man inte det här – eller kan man inte se det här – ja, då ska man inte heller kalla det man gör för ”retorisk analys”. Då ska man ge sig själv en politisk etikett och sälla sig till det etablerade åsiktsmaskineriet!

"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.". Detta citat från Evelyn Beatrice Hall – sagt/skrivet år 1906 i boken Voltaires vänner – borde fler som (enligt sig själva) skriver om retorik ständigt ha med sig.

Upplands Väsby den 11 juli 2011

Christer Hanefalk

SKOP:s väljarbarometer visar på en stor tillbakagång för Sverigedemokraterna (4,2 procent).

Sedan förra mätningen i maj (6,5 procent) har partiet tappat 2,3 procentenheter. Minskningen är statistiskt säkerställd.

Partiet har på en månad förlorat mer än var tredje sympatisör, säger SKOP:s analytiker Birgitta Hultåker. I slutet av maj låg partiet på sin högsta nivå sedan riksdagsvalet 2010. Nu ligger partiet på den lägsta nivån och klart under valresultatet.

SKOP:s juniundersökning inleddes den 17 juni och har genomförts under den period när riksdagen extrainkallades för att votera om sjukförsäkringen.

Viktigast är dock att Sverigedemokraterna  under mätperioden har utmanat regeringen om budgeten och om det femte jobbskatteavdraget. Partiet hotar att rösta med den rödgröna oppositionen om jobbskatteavdraget.

Det är uppenbarligen mycket farligt för Sverigedemokraterna att utmana den borgerliga regeringen, säger Birgitta Hultåker.

Enligt SKOP:s eftervalsundersökning anser en stor majoritet av partiets väljare (72 procent) att de själva står till höger i svensk politik. I juni anser dessutom en majoritet av alla svenskar (61 procent) att Sverigedemokraternas politik är mer borgerlig än rödgrön.

Läs mer

Talare: Göran Hägglund

Datum: 9 juli 2011

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare    4    Högre betyg om antalet exempel hade halverats

Bakgrundsbeskrivning         6    Bitvis bra – bitvis mindre bra

Budskap (tydlighet)            6    Blandar och ger – en retorisk bergochdalbana

Argumentation                   7    Varierad och bra stundtals – och ibland utan relevans                            

Avslutning/uppmaning        6     En bra summering – men, var fanns ”glöden”?

Bevisstyrka                       8     Hållbara och – mestadels – relevanta

Språkliga hjälpmedel          7     Stundtals återfall i rollen som otajmad stå-upp-komiker

Engagemang/närvaro          7     Lågmäld ton – men fungerade förmodligen väl…? 

Retorisk Fair Play              6     Godkänt – stundtals ganska elakt men elegant förpackat

Sammanvägt betyg:       6,4    En ojämn Hägglund – kanske dags för Almedals-paus?                            

Övergripande kommentar: Inom retoriken – och då särskilt vad gäller argumentation – så lyfter man ofta fram tre centrala begrepp: Hållbarhet (= är det som sägs sant – klarar det en faktakontroll), relevans (= är argumenten kopplade till budskapet) och acceptans (= är det som framförs anpassat för situationen/målgruppen). Denna kväll i Almedalen kan man säga att Göran Hägglund klarade kravet på hållbarhet, fick godkänt vad gäller uppfyllandet av acceptanskriterierna men underkänt på relevansen. Flera partier i talet, liksom många formuleringar, fanns där enbart för sin egen skull – inte för att underbygga eller förstärka ett budskap. Även om det som sades många gånger var välformulerat, så fanns frågan säkert hos många: ”…och varför tar du upp det här/varför säger du det här…?? Starkast var Hägglund i den del av

Det är ingen tvekan om att Göran Hägglund är en av politikens skickligaste retorikhantverkare, men när hans parti närmast verkar famla efter egna frågor att hänga upp politiken på, så är det lätt hänt att talen som levereras blir lika otydliga som politiken – talen blir en spegelbild av den politiska verkligheten. På sätt och vis är det egentligen märkligt att ett kristdemokratiskt parti har så liten plats i vårt land – när partikollegerna i många andra europeiska länder har en dominerande ställning.   

Hur hade Hägglund ställt in sin egen GPS?

Hägglunds tal innehöll sex stycken ”tal i talet”. Hans teman var följande:

·         Barns otrygga uppväxt. (bra del)

·         Ungdomsbrottslighet (bra del – engagemanget ett plus!)

·         GPS-Håkan som dålig vägvisare (…relevans? Humor för sin egen skull?)  

·         Alla människors lika värde (inte lika stark del)

·         Konstruktionsförändring av socialbidrag (inte lika stark del)

·         Sydsudans tillkomst (…till intet förpliktigande inslag i talet…)

Bitvis var det en frikyrkopastor som höll högmässa – en dag för tidigt när han talade om vänskap, gemenskap, ensamhet, relationslinje, människovärde och då speciellt barns och ungas uppväxt. Det fanns till och med syftningar på en religiös sång i slutet av texten om Sydsudan. Sångtexten: Det lilla ljus jag har det skall få lysa klart. Det lilla ljus jag har det skall få lysa klart….jag sätter det ej under skäppan nej för det skall få lysa klart lysa klart lysa klart lysa klart. Och texten om Sydsudan: Men hoppet har tänts om något bättre… Samma hopp har tänts i Egypten…. Och lågan flämtar i Syrien. Och vi kan inte tillåta att det ljuset släcks under våldets järnhårda skäppa.

Några kommentarer till ovan nämnda delar: Det relativt sett långa avsnittet om kd:s satsning på barns och ungas uppväxtvillkor var formellt välkomponerat och kopplat till övertygande bevisföring med många (troligtvis riktiga) faktauppgifter. Efter den halvsvaga inledningen hade det emellertid behövts något mer upplyftande – det blev en sorglig genomgång av stora sociala brister i det land där Hägglund själv varit socialminister under fem år! Det blev en slags opposition mot den egna politiken.

Avsnittet där GPS-Håkan kommer fram ska bli talets ”underhållningsdel”, där Hägglund ”rappar” om Juholt som GPS-röst. Egentligen ganska kul, men det kändes på något sätt alltför konstruerat…

Så igen – ett nytt avsnitt om folk det är synd om – folk som är arbetslösa men inte får A-kassa för att de inte haft ett jobb. Ny opposition på den egna politiken? Hur tänkte Hägglund där…?

Och så – före avslutningen: Lite ideologi och internationell solidaritet i lagom blandning med det nya landet Sydsudan som utgångspunkt. Men hur tänker Hägglund och KD stödja detta nya land?

Argumentation och bevisföring

Hägglund följer i sin argumentation skolboken i retorik. Argumentationen innehöll en bra blandning av logos, ethos och pathos – alltså nytta, karaktär och känsla (med övervikt för de två senare). Bevisen som Hägglund använde var hållbara och bitvis relevanta men saknade av och till acceptans i relation till publiken – vilket kunde avläsas i uteblivna reaktioner. Talet innehöll ungefär lika många auktoritetsbevis som konkretiseringsbevis, exempelvis i form utav brottsstatistik, rapporter från BRÅ, Socialtjänsten och Långtidsutredningen med flera. Det fanns också konkretiseringsbevis i form av berättelser, om den unga tjej som ledde en kriminell tjejliga, om Johan som rånade unga på stan och åttabarnsmamman Tamarina från Sydsudan.

Språket

Hägglund bjöd (som vanligt) utan tvekan sin publik på alla slags språkfigurer – allt ifrån mycket konstfulla där vänstersidan utmålas som förmyndarfabriken som producerar prefabricerade familjeprodukter till rytmiska formuleringar där ”tänkt trygghet blir förödande fällor” och till enkla och jordnära formuleringar som ”barndomens somrar och gassande sol.” Språkligt var talet välformulerat, men när relevansen inte alltid var på plats så uteblev säkert planerade applåder för att istället låta som plattityder. Det skulle vara spännande att höra en Hägglund som talade utifrån en styrkeposition – istället för att tala utifrån en position som letar efter något där styrkan kan hämtas.

Positiva värdeord som förekom i talet var exempelvis samhörighet, gemenskap, tillit – samt många hänsyftningar till ”relationer”.

Angrepp
 
Talet innehöll en hel del anfall – särskilt mot socialdemokraterna och Håkan Juholt. Hägglund blandar ren ironi (riktad mot person) med angrepp i sak.

Även Håkan Juholts någon vacklande agerande i Libyenfrågan fick en släng genom en liknelse där Juholt kallas ”GPS-Håkan” som misslyckats som vägvisare. En i och för sig rätt kul omskrivning av Juholt som en otydlig politiker, men som i sammanhanget ändå kändes alltför konstruerad. Totalt sett en ”lämplig” attacknivå.

Formuleringar man minns

Det fanns mycket att botanisera i – det brukar vara så när Göran Hägglund håller tal. Här kommer några som vi valt för stunden:

-          Livet är större än pengarna…

-          Vi har fyllt alla rum till brädden, men det ekar tomt ändå…i frånvaron av fungerande familjeförhållanden…

-          Det räcker inte med tillväxtpolitik – det behövs också en politik för uppväxt

-          Det räcker inte med arbetslinjen – vi behöver en relationslinje.

-          ….efter att ha duckat duktigt i valet….

-          …har fått upp den gemensamma tvångsångan när det gäller föräldraförsäkringen…

-          …var som vanligt vaga i valrörelsen…

-          …ett stort fett varsel i förmyndarfabriken inför valet 2014…

-          …orimligt, otäckt och otänkbart…

-          …tydliga och tidiga insatser är att föredra före sena och svaga reaktioner…

-          …vänd, vänd, vänd! Vänster, vänster, vänster! Backa, backa, backa!

-          Håkans veteranbil som ”oavsett destination alltid hamnar på (70-talets) parkeringen utanför Domus.

 

Jana Fralova, Pernilla Hsu, Björn Stolt och Christer Hanefalk

Ett massivt polisuppbåd bevakade Sverigedemokraterna i samband med Jimmie Åkessons anförande idag.

Enligt uppgifter från polisen lyssnade 400 personer på Jimmie Åkesson.

Retorikexperten Christer Hanefalk och hans team levererar en analys av Åkessons tal i morgon förmiddag.

När många redan åkt hem efter en hektisk Almedalsvecka är det dags för Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna att premiärtala i Almedalen på förmiddagen idag.

Retorikexperten Christer Hanefalk och hans team analyserar talet. Analysen hittar du här i morgon. 

Lou Renlund och Ida Jakobsson från funkimodels

Har du hört talas om funkimodels? Om inte så är det hög tid eftersom det är ett fräscht grepp för att driva viktiga frågor och skapa en ny modellagentur för människor med funktionsnedsättningar.

Ida Jakobsson från Gotland är en av de nya modeller som är på väg att registrera sig hos funkimodels. Ida var en av flera som idag deltog i funkimodels catwalk i Almedalen

Ida berättar mer i intervjun:

Check this out on Chirbit

400 personer trotsade sommarvärmen och kom till Almedalen för att lyssna på partiledaren för Kristdemokraterna, Göran Hägglund.

En analys av hans tal av retorikexperten Christer Hanefalk och hans team kan du som vanligt läsa här i morgon.

Analys av Göran Hägglunds tal 2009 och 2010.

Polisen i Visby uppger idag att ordningsläget under senaste dygnet varit mycket gott och att det inte finns något särskilt att rapportera från polisens sida.

Talare: Håkan Juholt

Datum: 8 juli 2010

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare      8    Riktigt bra – högt tempo från första början!

Bakgrundsbeskrivni              8    Undervisande – många ”enkelt” formulerade definitioner.

Budskap (tydlighet)              9    Mycket tydlig

Argumentation                     8    Tidvis mycket bra – ibland (mitten) med tempoförluster

Avslutning/uppmaning           9    Bra och engagerande för egna målgruppen                     

Bevisstyrka                          8    Väl förberett – många bevis. Hög andel fakta.

Språkliga hjälpmedel             7    Många genomtänkta – men inte många verkligt eleganta

Engagemang/närvaro             9    Bra nästan hela vägen – bäst i början och i slutet                     

Retorisk Fair Play                 8     Mer om egna målen än andras tillkortakommanden

 

Sammanvägt betyg:    8,2             Ett bra tal som blivit än bättre om det varit 10 min kortare

Övergripande kommentar: Intresset för Julholts tal var stort och förväntningarna höga. Resultatet blev ett tal med många retoriska grepp och ideologisk kraftfullhet, där struktur och leverans dock inte höll samma klass. Felsägningar, ett forcerat tempo och varierande samspel med publiken drar ner betyget något. Klart bättre än Reinfeldt men aningen sämre än Björklund. Socialdemokratins väljare fick i detta tal verkligen höra sin ideologi uttryckas på ett inspirerande och vitalt sätt, medan motståndarna med största säkerhet hörde samma ofinansierade reformer som tidigare. Däremot kan nog många som känt sig osäkra, och kanske oinsatta, tänka att de i Håkan Juholt fick lyssna till en fräschare och spänstigare socialdemokrati än på länge. Talet var rekordlångt jämfört med tidigare tal och antalet ord var stort – det vill säga: Taltempot var ibland svårt att hänga med i. Totalt sett alltså ett mycket bra tal av Håkan Juholt, men inte hans bästa tal!

En fråga till Juholt: Du berättade att du fått fyra uppdrag av partikongressen: Vilket var det fjärde?? De första tre var pensionerna, barnfattigdomen och avregleringarna (som gått snett) – men vart tog det fjärde vägen?

Håkan Juholts tal - en vision om framtiden som hämtar sin kraft i historien

Juholt började direkt med en i humor förklädd råsop mot statsministern: ”I måndags låg dimman tät över Gotland, idag lyser solen från en klar himmel!” Sedan, ”pang”: ”Politiken skall ställa löntagarnas bästa först, det är själva idén med social demokrati”. Ingen av de föregående talarna i Almedalen denna vecka, förra året eller året dessförinnan, har med ett sådant kanonskott, så tidigt i talet, varit så kristallklar vad gäller det egna partiets ideologiska fundament och agenda. Alltså, nyföretagande och näringsliv är en definitionsmässigt sekundär sak jämfört med löntagarnas bästa. Beteckningen ”löntagare” är gammal klassisk s-retorik som med åren blivit alltmer sällsynt och på senare tid nästan försvunnit. Nu är det back to basics som gäller för Juholt, basics från 1950-talet och fram till mitten av 1990-talet. Det kan låta åldersdigert, men Juholts långa lista på ”det gamla” som kännetecknar regeringspolitiken refererar till samhällsförhållanden som ligger ännu längre tillbaka i tiden, till den första hälften av 1900-talet!

Juholt inledde sitt tal med hög närvaro vilket togs emot väl av publiken i form av rungande applåder och engagemang. Under talets gång tappade han kontakten en aning – vilket kan ha berott på talets struktur och längd. Han talar därtill snabbt vilket gör att publiken ibland har svårt att hinna med och framförallt att följa den röda tråden. Men, där gör Juholt då och då på ett bra sätt det Reinfeldt missade – han gav sin publik det vi som jobbar med retorik kallar ”sammanhangsmarkörer” – alltså en form av lyssnaranvisningar. Juholt förlorade sig ibland i detaljer och uppräkningar och en stor del av talets mittparti ägnades åt argumentation för välfärdsstaten då med sänkt tempo och minskad publikkontakt som följde. Men – i de avslutande delarna var Juholt åter stark (liksom publikkontakten).

Syfte/Målgruppsanpassning: Juholt strävade i talet efter definiera vad socialdemokratin innebär och försöka bevisa att den är precis lika relevant idag som den alltid har varit. Han ville få åhöraren att föreställa sig ett bättre samhälle än det som regeringen erbjuder och han fortsatte arbeta in sitt tidigare budskap att han har högre ambitioner för Sverige än vad Alliansregeringen har. Talet var såväl ideologiskt som undervisande. Juholt försökte också definiera sig själv som en i ledet av stora socialdemokratiska ledare och därmed, kanske börja bygga på sitt så kallade ”ethos” som blivande landsfader – redan nu redo att axla manteln från företrädarna och redo för statsministerposten.

Huvudbudskapet i talet – den som genomsyrade allt - var att satsningar på välfärden inte innebär kostnader utan är investeringar i framtiden. Och att dessa investeringar är självklara valet framför regeringens enda alternativ – skattesänkningar.

Argumentation och bevisföring

Juholt uttrycker argument för välfärdsstaten med hjälp av logos-argument (nytta) istället för med hjälp av de ethos-argument (karaktär) som tidigare använts. Välfärden går från att vara en rättighet till att vara en investering för framtiden. Det är intressant eftersom Juholt återkom flera gånger till att ”politik handlar om att vilja och att välja” och illustrerade det ofta med konkreta förslag, till exempel att sänkt restaurangmoms kan ge 10 kr billigare Toast Skagen och 3500 nya jobb medan samma pengar istället för 10 00 nya lärare. Men, självklart var det också mycket ethos, ”Vi” kan göra saker tillsammans och ”vi” har ett ansvar. Pathos-exempel förekom delvis, exempelvis i form av barn som inte har råd med glasögon (vilket även Fridolin använt). Pathos i framförandet accentuerades så och då genom att Juholt med sit röstläge visade på såväl indignation som engagemang.

När det gäller den kritik Juholt fått för att han lovar reformer utan att berätta varifrån finansieringen ska komma, bemöter han den effektivt genom att använda retorikens statuslära. Först håller han med om att reformerna kommer att kosta pengar, sen definierar han dem som investeringar för framtiden, och slutligen jämför han dem med regeringens skattesänkningar (alltså en ”klassisk” modell som följer stegen erkännande – definition – jämförelse i statuslärans sjustegs-modell). Utryckt i sammanfattad form med orden ”vi säger nej till skattesänkningar - vi säger ja till att investera.”

För att skapa bevisstyrka använder Juholt genomgående definitioner i talet. Han definierar exempelvis vad solidaritet är, vad politik är, vad ett arbetarparti är , vad egoism är, vad politisk drivkraft är och vad välfärd är.  I argumentationen förekom alla typer av bevis men exemplen dominerade i kombination med Juholts egna reflektioner. Auktoritetsbevis i form av att referera till tidigare partiledare förekom ofta för att tilltala partivännerna (det man kallar aptum).

Språket

Talet var (självklart!) genomarbetat vilket underströks av det flitiga användandet av språkliga figurer – men noterbart var att det var få formuleringar som kommer att gå till historien. Det handlade mer om rytmer, exempelvis anaforer en mängd upprepningar som ”det gamla…, det gamla…, det gamla…, det gamla…, och så vidare” och ”…löntagarnas bästa…” ett stort antal gånger. Han talade även i bilder och använde utryck som ”sörja”, ”mischmasch”, ”grönt ljus för tåget”, ”krockkudden som Göran Persson utrustade regeringen med”. Citat från kulturen förekom ofta i talet för att ytterligare illustrera. Ordlekar som ”brännskadad, utbränd”, det man inom retoriken kalla refractio, användes också.

Angrepp
Angreppen, eller tillbakapassningarna från Reinfeldts tal, var förhållandevis många men levererades med humor och glimten i ögat vilket mildrade effekten av dessa. Kul exempel: ”Reinfeldt undrade om det finns liv i rymden, jag undrar om det finns liv i regeringen”. Juholt gick inte över gränsen någon gång. Snyggt!

Formuleringar man minns

Då väldigt många av Juholts retoriskt färgade formuleringar var rytmer – som är såväl effektiva som uttalsstödjande – innebar detta att de retoriska höjdpunkterna blev ganska få. Vi vill ha lite mer tid att botanisera i detta långa tal, men till att börja med lyfter vi fram följande formuleringar (kanske har vi fler när Almedalsveckan ska summeras):

Reinfeldt undrar om det finns liv i rymden. Jag undrar om det finns liv i regeringen?

Solidaritet innebär att vi har råd med varandra (en mycket stark och väldigt enkel definition)

Politiken kan inte sitta på läktaren när marknaden kör över medborgarna!

Det är ingen skillnad mellan en brännskada på arbetsplatsen och en arbetsplats som leder till utbrändhet (en snygg kombination av ordvändning och betydelseglidning)

…ett mischmasch av anställningsformer som leder till en sörja av otrygghet

Om man tror att ojämlikhet är vägen framåt, då rustar man sig för ojämlikhet

Regeringen exploaterar de sjunkande förväntningarnas mantra

Egoism är inte en naturlag

Ebba Persson, Hanna Skogsmark, Carl Jensfelt, Fredrik Pettersson, Björn Stolt och Christer Hanefalk

Check this out on Chirbit

Om antalet åhörare i Almedalen är ett mått på framgång så är Socialdedemokraternas nye ledare, Håkan Juholt, mycket framgångsrik. 4 200 personer hade enligt polisens uppskattning kommit för att lyssna på honom när han premiärtalade.

Vad sa Juholt, hur sa han det och på vilket sätt? Det och mycket mer kan ni läsa om i den analys av Juholts jungfrutal i Almedalen som läggs upp här i morgon och som, i vanlig ordning, är utförd av retorikexperten Christer Hanefalk och hans team.

4 200 hade kommit för att lyssna på Håkan Juholt

Pr-byrån Westanders jury utsåg i dag veckans vinnare i den hårda konkurrensen om uppmärksamhet under Almedalsveckan. Priset gick till KRIS, Kriminellas revansch i samhället, för att de på klassiskt Almedalsmanér med tydliga t-shirts och många medlemmar på gatorna bäst lyckats med att få ut sitt budskap. 

De många KRIS-medlemmarna iklädda likadana tröjor har inte gått att undgå på Visbys gator. Organisationen har velat visa att subutexprogrammen för narkomaner är kontraproduktiva och har framgångsrikt arbetat med budskapet "statligt knark är också knark", säger Janna Sundewall, pr-konsult på Westander och juryns ordförande.

Talare: Maud Olofsson

Datum: 7 juli 2011

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare        6        Självklart anslag – men bra framfört

Bakgrundsbeskrivning             6        En Alliansens ”kronologi”

Budskap (tydlighet)                 8        Underliggande budskap: Vi måste fortsätta förnya Sverige

Argumentation                        6        OK – utan att lyfta till högre höjder                         

Avslutning/uppmaning              7        Talet höll hela vägen!                  

Bevisstyrka                             7        OK – men egna reflektioner dominerade

Språkliga hjälpmedel                5        Få riktigt bra formuleringar

Engagemang/närvaro               8         Bästa någonsin av Maud – naturligt givet situationen                            

Retorisk Fair Play                   7          Färre attacker än tidigare år – mer om egna styrkor. Bra!

Sammanvägt betyg:             6,7       Ett klart godkänt – om än inte lysande – avskedstal         

Övergripande kommentar: När man som Maud Olofsson håller sitt sista ”stora” tal som partiledare är det mycket i talet som blir förutsägbart. Man berättar om hur det var att bli ledare, om den tuffa vägen fram, om fram- och motgångar och om vad man varit med om att skapa. Detta toppas gärna med lite känsloutspel då och då. Och sedan säger man att det som är gjort är bra, men att det behövs mycket mer (…det vill säga lika förutsägbart som en tillträdande VDs tal är – ingen har väl någonsin hört en ny VD säga att allt är jättebra och vi ska fortsätta att jobba precis som vi gör idag…??). Men, Maud Olofsson höll ett bra avskedstal och vår tro är att hon personligen bearbetat detta tal mer än tidigare Almedals-tal. Detta märktes på två sätt: Dels var ”konstfullheten” i talet på en lägre nivå – talet innehöll inte så många eleganta och (av andra!) under lång tid uttänkta formuleringar. Och dels hade Olofsson betydligt färre felsägningar och stakningar – de var i princip halverade jämfört med tidigare. Närvaron och kopplingen till manus var med andra ord väsentligt bättre än alla tidigare år.

Bra var också fokuseringen kring ett antal framtidsfrågor – framtidsfrågor som blir något av det politiska testamente som Maud Olofsson lämnar över till sin efterträdare.

Noterbart var också publikreaktionen när Olofsson tog upp sitt eget och Alliansregeringens agerande i samband med Saab-affären – ”…man ska inte köpa bilfabriker bara för att det råkar vara populistiskt riktigt – just den dagen…” – här kom kvällens näst längsta applåd (…den längsta var naturligtvis den sista!). Här fick Olofsson ett säkert mycket välkommet stöd för sitt konsekventa agerande i den frågan.

Talet var också långt – 41 minuter – vilket också var förutsägbart. I ett avskedstal finns det mycket man vill säga.

Hämtade inspirationen bakåt för att se framåt

I sitt sista Almedalstal lyckades Maud Olofsson stundtals koppla ett fast grepp om sina åhörare vilket (be)visades när flera av hennes ironiska kommentarer och påståenden följdes av långa applåder och skratt. Hennes tal byggde på en resumé av en lång politikergärning som ledde fram till önskningar och uppmaningar för framtiden. Noterbart här var hennes starka förordande för ett fortsatt starkt samarbete inom alliansen. Implicit proklamerade Olofsson vidare att Centern är det enda partiet som fokuserar på miljö – och därmed är det parti som ska leda Sverige i sin gröna omställning.

Den övergripande ramen för talets disposition byggde på entreprenörskapets bidrag till, och vikt för, samhällets utveckling. Inledningsmässigt fick åhörarna lyssna till berättelsen om Alliansens etablering och där Maud Olofsson här och var kryddade berättelsen med symboler och metaforer för att illustrera den "historiska överenskommelsen" som förseglades med planteringen av ett träd med tro på framtiden. Hon kom därefter in på – i ordning – invandringspolitik, följt av entreprenörskap, företagande, klimathot och hållbarhet. Och med en avslutande önskan om hur framtiden ska formas av en regering som har "ordning och reda" på sin politik. Och sedan – allra sist – kom något som retoriker kallar ”inclusio”: Maud Olofsson använde exakts samma ord som hon inledde med: ”Det svåra är inte att börja. Det svåra är att sluta.”

Argumentation och bevisföring

Maud Olofsson ville med sin argumentation (återupp)väcka vårt förtroende för henne, genom att visa på hur hennes starka värderingar gett henne förmågan att fatta komplicerade politiska beslut (trots att det i många fall enlig Maud Olofsson hade inneburit “konflikter och ifrågasättande”, både internt och externt). Eftersom det var ett avskedstal så blev mycket av argumentationen präglat av karaktär och känslor – och ”bevisen” därför i stor utsträckning Maud Olofssons egna reflektioner snarare än objektiv och förankrad bevisföring. Exempel på detta är när Olofsson vill bygga karaktär när hon berättar om sin “sanna” värderingsgrund och samtidigt vädjar till åhörarnas känslor genom citat/reflektioner som: “Vi har bara varandra. Vi är ju bara människor”. Hon underbyggde med andra ord sina argument genom att upprepade gånger referera till sig själv.

Talet rättfärdigade Allianssamarbetet  och dess politik genom jämförelser med oppositionens “misslyckade” politik genom tiderna. Maud Olofsson strävade efter att kartlägga innebörder och definiera begrepp som nybyggarlandet, värderingsskifte, entreprenörskap och hållbarhet. Olofsson beskrev centerns stöd för dem som är mindre med ”Jag har fightats för dom som inte har så starka företrädare och som inte har tillträde till morgonsofforna.” Och hon exemplifierade centerns genombrott i politik med hänvisningar till RUT, ROT, privatisering av apotek, miljöbilspremier och skattesänkningar – allt kärnfrågor för just centern, enligt Maud Olofsson. Olofsson definierade och belyste även invandrarnas stora betydelse i samhället och underströk att invandrarna bygger upp “välfärdskärnan”. Det är intressant att beakta kopplingen mellan resonemanget kring invandringspolitik och alliansregeringens budgetförslag. Här försökte Olofsson lyfta fram faran för det påstådda samarbetet mellan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna som riskerar att “fälla” regeringsbudgeten, vilket enligt Olofsson skulle kunna leda till att de svaga i samhället drabbas.

Språket

Talet innehöll främst rytmer och jämförelser som exempelvis följande citat; “Jag har inte alltid blivit populär. Men för mig är politiskt engagemang större än korta popularitetstävlingar. Jag vill ha resultat. Jag har velat åstadkomma saker och jag blir glad för varje nytt företag som startas, för varje kvinna som vågar ta klivet framåt, för varje vindsnurra som monteras upp”. Det fanns också flera motsatser som “invandringspolitiken är vårt största misslyckande. Men invandringen är också vår största möjlighet till framgång”. Anförandet innehöll också flera personliga exempel, där Maud Olofsson hänvisar till sin uppväxt på “en liten gård” och sin familj. Olofsson använde också bildspråk vid några tillfällen – exempelvis den klassiska “stafettpinnen” och att “vi måste gå från att vara matade fågelungar till att bli ivriga bävrar”.

De framträdande begreppen (några var nykonstruktioner) i talet var följande: nybyggarlandet, entreprenörssjäl, frihetssjäl, värderingsskifte, frihetsrevolution, storföretagssverige. De ord som dominerade talet var; jag, sann, entreprenör, allians, tänk, måste, dröm, våga, mod.

Angrepp

Talet innehöll flera angrepp av olika slag – allt ifrån attack mot socialdemokraternas påstådda ihopkoppling med SD till Danmarks gränskontroller och den integrationspolitik som “svikit” invandrare. Explicit riktar Maud Olofsson även en pik mot de medier som “fnissade” åt “de ivriga bävarna”. Här gör hon även en elegant så kallad ”förflyttning” då hon följer upp med att säga; “de som skulle förstå - förstod”. Slutligen, kraftfullt och följt av långa applåder, söker Olofsson tysta kritiken kring att staten inte köpte Saab med en hänvisning till att de har ansvar för att förvalta skattebetalarnas pengar.

Formuleringar man minns

Maud Olofssons Almedalstal innehöll en flera kraftfulla och stundtals målande formuleringar. De mest välformulerade avsnitten handlade som väntat om entreprenörskap och kritik mot Socialdemokraterna. Det kanske mindre förväntade var hur Olofsson lyckas koppla ihop centerns värdeord och sätta ett likhetstecken med invandring vilket framgår i följande citat:

-          Låt oss skapa en ny vokabulär! Där invandring förknippas med välfärd, framgång, entreprenörskap, idogt arbete och gemenskap.

-          Vi måste våga se sveket. Säga sanningen. Det är inte invandrarna det är fel på. Det är invandringspolitiken.

-          Danskarna börjar granska vid sina gränser.

-          Men även den historiska överenskommelsen om ett Allianssamarbete, den symboliska badtunnan (som ingen faktiskt badade i) och tallarna som Alliansen planterade tillsammans i Hällefors har en självklar plats i talet: ”Tallarna ute på maktskiftet som vi planterade kom att symbolisera det som vi alla var överens om. Att alla skall bidra till samarbetet och att alla skall vinna på samarbetet.”  Och – Maud fortsätter: ”Men, vi överträffade förväntningarna. Med råge. Det blev inget skvalp i badtunnan. Det blev en våg av förändring!” (som var en känga till par Socialdemokratiska statsråd angående den borgerliga alliansen.)

-          …man ska inte köpa bilfabriker bara för att det råkar vara populistiskt riktigt – just den dagen…

-          ’Sverige är värt en bättre regering’ var inledningsorden i det så kallade Högforsdokumentet. Idag har Sverige en bättre regering.

-          Jag vill att Sverige ska vara ett öppet land. Ett nybyggarland. Ett land som man ska längta till. Där man kan förverkliga sina drömmar. Ett land dit man välkomnas. Där man tas emot med öppna armar. Låt oss tillsammans bygga nybyggarlandet Sverige!

-

Norah Al-Mauly, Lucia Cornejo, Gunilla Iverfeldt, Krister Johansson, Martina Lundberg, Diana Malm och Christer Hanefalk

Ikväll 19.00 debuterar Håkan Juholt, socialdemokraternas partiledare, som talare i Almedalen. I vanlig ordning kan du senare ta del av den analys av hans tal som görs av retorikexperten Christer Hanefalk och hans team.

Vad sa då socialdemokraterna i Almedalen 2009 och 2010? Du kan läsa analyserna av Mona Sahlins tal 2009 respektive 2010.